Stina, Mattias & Clara

Jag har inte så mycket tid att skriva nu – vi ska strax äta en sen middag. (Mattias har visst fått lite dille på viltskav sedan bröllopsdagen.) Men jag ville bara berätta kort om hur rolig Clara är ibland. Hon pratar såå mycket nu. Snackar mest hela tiden när hon inte är trött eller blyg. (Hon är ju inte speciellt blyg av sig, men blir ofta tystare runt nya människor.)

Bara idag har hon sagt:

När jag frågade henne upprepade gånger om hon ville ha en macka utan att få svar: ”Sluta mamma, inte säga macka!”

När hon busade och petade på tavlan ovanför vår säng som hon VET att hon inte får och jag sa till henne bestämt: ”Clara får ont i öron!” (Hon har hört mig säga så typ två gånger.)

När vi lekte kurragömma så hade hon lite svårt att förstå syftet med leken och när jag närmade mig för att leta efter henne ropade hon: ”Här är jag!”

En hund skällde hysteriskt utanför: ”Ta det lugnt, a vovve!” 

Jag var på toa och hon följde med och satte sig på pottan: ”Jag ska pjutta pottan.” (Och det gjorde hon.)

Jag kommer inte på mer just nu, men det är möjligt att hon sa nåt mer småroligt. Det känns synd att man inte kan komma ihåg och dokumentera allt, men så är det väl. Hon är i alla fall för go!

/S

Som sagt så har vi jobbat hårt med fotoböckerna. Många fina minnen, däribland Sea World…

/M

I torsdagskväll när jag, Ellen och Clara gick hem från stan började Clara bli hängig och varm och när vi kom hem och tog tempen låg den på 39,4. (Nog för att man hört att barn blir sjuka när de börjar dagis, men såhär fort??) Så det blev inget dagis på fredagen (men mormor kom för att hämta Ellen) och inget Skara Sommarland på lördagen som vi planerat med Albin och hans föräldrar. Men vädret blev ju ändå inte bästa, så det gjorde väl kanske inte så mycket egentligen. Febern försvann natten mellan fredag och lördag så vi kunde i alla fall åka till kyrkan idag. (Mattias höll tal och flertalet medlemmar blev helt saliga och ett par stycken bad om en kopia! Han är kung.) =)

En sjuklingsbild på en febrig Clara.

Dagis har gått bra för Clara än så länge. I tisdags var vi ju bara där en timme, i onsdags två och i torsdags tre. I torsdags traskade Clara lugnt in och började leka med en i personalen, så de sa till oss att vi kunde gå iväg en halvtimme för att se hur Clara skulle klara det. Vi sa hejdå och ses snart och när vi kom tillbaka fick vi veta att hon inte frågat efter oss eller brytt sig det minsta om att vi varit borta.

Under inskolningen gör de ingen skillnad på 15 timmars-barn och övriga eftersom det blir ett så långt hopp mellan torsdag och tisdag när de håller på och vänjer sig. Det är därför vi skulle varit på dagis i fredags och vi ska dit imorgon också. Innan Clara blev sjuk sa personalen att Clara säkert skulle klara att vara där själv på tisdag i tre timmar, men nu får vi se om det blir så eller om vi väntar lite till. Det känns ju bra att jag kan ta mig dit på tre minuter om det är någonting och de sa också att de kommer ringa direkt om hon blir ledsen eller det blir några problem i och med att jag är hemma och inte har något jobb att springa ifrån. 

Efter de här dagarna har vi konstaterat att de personalen kommer få kämpa mest med när det gäller Clara är att få henne att vara still på samlingen och inte springa ifrån matbordet sekunden hon är färdig. (Som om vi inte redan visste det…) Och när det är dags för att sova får vi se hur det blir med det.

Vi knäppte några bilder med Mattias mobil på Clara på dagis.

Clara målade både onsdag och torsdag. Det gillar hon. I vanliga fall målar hon ju med sina vattenfärger nästan varje dag hemma. På torsdagen såg vi att de satt upp hennes teckning från onsdagen på väggen.

Det finns en massa trehjulingar på dagis. Clara likes. =)

Och vinbärsbuskar. Där dök hon in och satt en bra stund och mumsade både onsdag och torsdag.

En bild från lunchen. Hon åt jätteduktigt. Det var bara det där med att sitta kvar och vänta på att de andra skulle bli klara som kommer kräva lite träning…

Det var dagisuppdateringen för den här gången. =)

/S

Clara på sin allra första dagisdag (som visserligen bara var en timme lång, men ändå..) Hon gick så lugnt och fint och höll mig ordentligt i handen hela vägen dit – mycket ovanligt!

Nu har vi precis kommit hem efter dagisbesöket (Clara sover!). Det var lite blandade känslor, men mest positivt. Vi träffade två ur den ordinarie personalen (finns tre) och en i polen och de var trevliga och milda. Det var redan förberett överallt med namnskyltar som det stod Clara på där hon skulle hänga sina kläder, plats vid matbordet osv.

Clara gick iväg från mig för att leka när jag fick en massa information och fick skriva under papper och så och hon verkade finna sig tillrätta snabbt bland alla spännande saker. Vi får se hur det går när hon inte har mig i närheten längre. Men de sa att inskolningen kan vara i stort sett så länge det behövs så det är ju bara att skynda långsamt om det skulle vara jobbigt för henne. Men jag har lite svårt att föreställa mig att det skulle vara det.. Men vi får se. =)

Det slog mig för en stund sen att jag har gått och blivit arbetslös! I alla fall tisdag-onsdag-torsdag kl. 9-14.. =) Vi kunde förresten valt att Clara skulle gått måndag-fredag 8.15-11.15 istället, men då skulle hon missa lunchen och den tror jag är bra för henne att vara med på. Och så skulle det kanske bli lite för ”ryckigt”, i alla fall enligt vad man hört. Inte för att det känns just nu som att tre timmar hemifrån är speciellt ryckigt, men det är det kanske. Timmen vi var där idag gick ju väldigt fort. Sen blir det ju inte riktigt lika tidiga morgnar heller om man börjar klockan nio vilket känns som ett plus! Men framförallt känner jag mig inte mogen för att hon ska gå hemifrån varje dag. Tre dagar i veckan känns bra.

Tänk att vi ska dit redan imorgon igen, känns verkligen konstigt. Mattias är ledig då så då kan han följa med också!

/S

Imorgon ska vi börja skola in Clara på dagis… Aahh!! Kan ni tänka er? Imorgon är vi bara där en timme och kommande dagar i veckan 2-3 timmar. Veckan efter fortsätter inskolningen och sedan kommer hon förmodligen vara på dagis tisdag-onsdag-torsdag kl. 9-14. På hennes avdelning går barn som är 1-5 år. Det ligger väldigt nära, sträcker man ut huvudet ordentligt från balkongen kan man skymta det.

Vi valde det dagiset dels för att det ligger så nära (och att det ligger inte precis vid vägen vilket känns skönt), men framförallt för att vi har bekanta som har sina barn där och de är väldigt nöjda. Och nu ska dessutom Tuva börja där 1 oktober! Fast Clara kommer inte gå på samma avdelning som någon av de andra (det finns tre avdelningar), men kanske träffas de utomhus.

Den allra största anledningen till att Clara nu ska få börja lite på dagis är att det är så svårt att hitta kompisar till henne att leka med. Alla andra barn är ju på dagis! Den enda kompis hon haft här nära som inte gått på dagis har varit Tuva. Så hade vi haft en större vänkrets här omkring med barn i Claras ålder som också var hemma hade dagis kanske aldrig blivit aktuellt, men så ser det ju inte riktigt ut… Och Clara är ju så supersocial. Hon älskar att leka med barn på lekparkerna vare sig hon känner dem eller inte. Inget stoppar henne. ”Leka alla barnen!” utbrister hon ofta förtjust när vi ska gå ut. Tyvärr är det ju så svårt bara att hitta alla de där barnen…

Vi tror egentligen att Clara är ett ”typiskt dagisbarn” på så sätt att hon nog inte kommer ha några problem med att vara ifrån oss och hon kommer gilla att ha en massa andra barn runt sig. Vi har egentligen aldrig haft några problem med att lämna henne. Så det ska nog gå bra det här. Och hon är ju betydligt äldre än de flesta som börjar dagis - två år och sju månader. Jag tycker verkligen inte det låter gammalt med drygt två och ett halvt år för att börja göra saker själv utan föräldrarna, men jag vet ju att det är det i jämförelse med majoriteten.

Något som vi ville innan Clara skulle börja dagis var att hennes språk skulle vara lite mer utvecklat. Det känns ju tryggare att hon kan säga vad hon vill, säga ifrån osv. när hon är iväg och att hon sen kan berätta lite om vad hon varit med om när hon kommer hem. Inte för att hennes språk på något sätt är perfekt, men de senaste kanske två månaderna har det skett väldigt mycket och hon säger ofta helt korrekta meningar. (Mer om det en annan gång!) Så det känns bra, tycker vi.

Det känns som ett stort steg att vår lilla flicka ska börja dagis och vara borta hemifrån i flera timmar.. Vi har tänkt över det mycket väl. Innan vi fick en dagisplats vi ville ha hade man nästan lite smått panik då och då när man tänkte att tänk om vi inte får någon bra. Stackars Clara som blir ensam på lekplatserna… Men sen när vi fick en plats vi ville ha började man istället tänka att tänk om det är för tidigt/inte blir bra osv.

Och det känns lite lustigt när man tänker på den ekonomiska biten. För de allra flesta är att sätta barn på dagis ekonomiskt fördelaktigt, men för oss blir det bara en extra utgift. Men värt det såklart om hon trivs.

Det känns faktiskt som att Clara är mer än redo. En av hennes favoritböcker är ”Emmas dagis” och hon är så glad över att hon nu ska få ett ”Claras dagis”. Vi har gått till parken vid hennes dagis några kvällar och lekt och hon tycker verkligen om att vara där, trots att parken i sig inte är så speciell. Men det är ju ”Claras dagis”. =) Hon ser verkligen fram emot att vara där när ”alla barnen” är där. När vi var där en gång sa vi att nu är det bara nio dagar kvar tills du får börja, men det fick hon såklart inget riktigt grepp om. Då sa Mattias att vi ska åka till kyrkan en gång till först, sen är det inte långt kvar. Då sa Clara, smart som hon är : ”Åka kyrkan morgon!” =) Så nog ser hon fram emot dagis (=barnen!) alltid. Hon har redan lagt in ”Tack a dagis” i sin sedvanliga tacksamhetsharang i aftonbönen.

Men lite pirrigt är det allt! För mamma och pappa i alla fall. =) Som en ny epok som startar..

En bild på busfröet när hon målar med sina älskade vattenfärger medan jag stekte ”pankakakor” nu ikväll.

/S