Vi kom som sagt hem från Göteborg på onsdagskvällen och på torsdagskvällen åkte vi upp till Karlstad, eller Skoghall rättare sagt.
Men alldeles innan vi stack åkte vi och tittade på ett hus som det var visning på. Det låg i Lilleskog, på andra sidan Vargön härifrån sett. Nej, vi är absolut inte på gång att köpa hus. Vi tror det då och då, men inser alltid väldigt snabbt att ”nä usch, vad mycket jobb, det är vi inte beredda på” och att vi faktiskt har det väldigt bekvämt och mysigt här i vår lägenhet. Men vi (Mattias) kollar runt lite i alla fall och vi tänkte att vi skulle gå på några visningar då och då för att lära oss och veta vad man ska kolla efter och fråga och så. Och för första gången bor vi på ett ställe där vi faktiskt skulle kunna köpa hus för att vi inte planerar att dra vidare efter nåt år. Men vi har inte ens listat ut än hur centralt/avskilt vi vill bo. Finns för och nackdelar med båda. Men i vilket fall, inget hus för oss på bra länge, men väl en del visningar…
I Skoghall skulle vi naturligtvis hälsa på Mia, Lucas och Dante. Mia har brutit foten på tre ställen under en till synes harmlös tur med Dante på boben. Men hon var väldigt haj med sina kryckor och sin kontorsstol. =)
Vi kom i säng seent på kvällen eftersom vi hade så mycket att tjata om. På fredagen åkte vi lite pulka (nej, inte Mia =P) och sen åkte vi till IKEA. Man får ju passa på… =) Vi köpte bl.a. en ny matstol till Clara, sänglådor, tavla, badrumsmatta, lampa och nytt bord till Clara… En hel del alltså.
På lördagen åkte vi in till Karlstad och hälsade på hemma hos farmor, eller ”maschmo” som Clara säger =), och Christer i deras nya lägenhet på Rud. (Väldigt nära där vi skulle bott och samma storlek och nästan samma planlösning som den vi skulle haft.) Lägenheten var jättefin (och totalt uppackad trots att de bara bott där i tre veckor!) och vi fick god mat och chokladkaka. Clara fick också sin födelsedagspresent – pengar och ett gosedjur.


Sen åkte vi till Leklandet på Nöjesfabriken och mötte upp Mia & Lucas och Vicki & Tomas där. Det blev ju en sån succé förra gången så vi tänkte göra om det. =) Men Clara fick ju inte mycket till lur så hon var rätt trött när vi kom fram… (Hon har lånat en mössa av Dante, vi letade förgäves efter hennes hela tiden i Karlstad. Vi hittade den sen… Den väntade på oss hemma på vår parkeringsplats..)

Det ser väl bra ut, komma med en sovande unge till ett lekland… Ganska genomskinligt om vem som vill leka egentligen va? =P Men hon vaknade direkt och blev superpigg så fort hon hörde Dantes röst. Och hon hade jätteroligt! Det var drygt ett halvår sen vi var där förra gången och då hade hon också kul, men hon fick garanterat ut mer av det nu för hon vågade mycket mer. Förra gången ville hon t.ex. sitta i knä i alla rutschbanor, men nu sprang hon och åkte den största själv hela tiden. Och den gick fort! (Någon som inte vågade mer var jag – aldrig att jag ger mig på den där åtta-meters death slide:n med 180 graders lutning… Gjorde inte ens om fem-metar’n. Det är väl inte så bra att hyperventilera..)
Där uppe ser ni Dante, Lucas, Clara och Mattias.

Clara och Mattias högst upp.

Man blir ju lätt rätt törstig.

Hela gänget. Förutom Pontus. Och jag.

Men här har vi Pontus!

Jag måste säga att han är den som gjort störst framsteg sen förra gången vi var där. =)
När stället stängde åkte vi allihopa hem till Mia & Lucas där vi umgicks/höll koll på barn/försökte titta lite på Melodifestivalen medan omeletten M & L gjort stod i ugnen och sen kastade vi barnen, som hade en säng att kastas i, i säng och så åt vi. Det var såå gott, jag ska garanterat sno det receptet. (Förra gången vi var där fick vi med oss recept på både pastasallad och sparrissoppa.) När Vicki & Tomas behövt dra sig hemåt och Lucas tuppat av hos Dante (?) satt jag, Mattias och Mia kvar och snackade alldeles för länge.
Mamma frågade mig innan vi åkte om jag inte tyckte det kändes lite konstigt att umgås med Mia, hon och Mattias var ju ändå tillsammans i två år.. Jag svarade henne att det var min idé att åka dit! Nej, det är verkligen inte konstigt. Inte bara för att det nu är åtta år sen de gjorde slut, jag tycker aldrig det varit konstigt. Vi är vänner och jag skulle bli skitsur på Mattias om han hade tyckt det var konstigt så att han inte ville umgås med henne/dem. =)
För övrigt har jag gjort en liten illustration här för att ni alla ska få en liten hum om hur löjligt snyggt hela familjen Magnussons/Perssons hus verkligen är, utan att jag behöver lägga ut en massa privata bilder på Internet. Var lugna, ni kommer förstå.
Här är en bild på vår badrumslampa. En ganska vanlig historia. Funkar bra, men inte så vacker. Finns nog i de flesta hyreslägenheter.

Här är en bild på Mias och Lucas badrumslampa.

Ja, det är en kristallkrona! Och den är i det LILLA badrummet!! (I det större finns små, små dioder som inte syns när det är släckt, men som blir som en stjärnhimmel när man tänder. FYI.)
Nog om detta. Jag sa ju att ni skulle fatta.
På söndagen sa vi hejdå till Mia, Lucas och Dante innan vi åkte till kyrkan. Efter kyrkan åt vi middag hos farfar och Mikael. Marcus kom också, men framförallt kom Mikaela (yep, it runs in the family, haha). De har hållt ihop i ett och ett halvt år, men vi har aldrig träffats tidigare. Det var jättespännande. =) Hon var supergo och de hade köpt en väldigt fin pop up-bok till Clara. Clara fick också presenter av sin farfar och Mattias farmor, pengar och kläder.

Mikael fastnade också på bild.

Clara blev trött efter en stund och bestämde sig för att ta sin lur.

När vi skulle hemåt bestämde vi oss för att titta in hos Vicki & Tomas en liten stund. Det är alltid kul att komma till dem och se vad nytt de gjort med huset. Det är nog praktiskt att ha en så händig man.. =P När vi skulle åka gick Mattias ut först för att starta upp bilen (han vurpade för övrigt på is utanför ytterdörren, såg kul ut.. Han slog sig inte.) Sen kom jag ut med Clara och trots att det var iskallt lyckades jag glömma min jacka. Kom på den precis när jag skulle sätta mig och sprang in och hämtade den. Hur lyckas man glömma sin jacka när det är -14 grader ute? Vilket pucko. Det var inte förrän vi kom hem till Vänersborg som Mattias insåg att han också glömt sin jacka! Hahaha, jag må va ett pucko, men jag är i gott sällskap! Värre var att Mattias hade sin plånbok med körkort i sin jacka. Tur att inte det blev poliskontroll, tur att jag kom på att jag hade glömt min jacka och tur att jag hade tagit en extra hemnyckel med mig i jackfickan… Ibland struntar jag i det och låter bara Mattias ta en (som han naturligtvis också förvarar i jackfickan..). Mattias fick tillbaka sin jacka torsdagen därpå när han tog tåget upp till Karlstad för en begravning (farmors systers man).
Ja, men det var väl allt… =)
/S